Under min egen stund av tystnad och frid funderade jag i år på vilket politiskt läge världen befinner sig i och hur högt uppsatta män och kvinnor behandlar varandra i det officiella och i det privata rummet. Nu, när vi så småningom påbörjar ännu ett varv runt solen, är det läge att fundera på vad det senaste året lärt oss. Vad kan vi göra bättre år 2018? Man borde givetvis ställa sig själv frågan “hur kan jag bli bättre?” dagligen men nyårslöften är trots allt en tradition som går långt bak i tiden. Jag tror personligen att det är bättre att försöka utvecklas som människa än att jobba på strandformen 2018 om man måste välja (även om jag är helt för både och!) - däremot ser jag inte hur de skulle behöva utesluta varandra.
Politik är svårt - det kräver tålamod, empati och en förmåga att kompromissa lika mycket som det kräver expertis, visioner och karisma för att man skall komma någon vart. Jag ser tyvärr att våra politiska ledare, såväl inrikes som utrikes, ofta glömmer bort många av dessa punkter. Däremot är det inte bara högt uppsatta personer som har att vinna på att samarbeta - även gemene man och kvinna kommer längre såväl på ett personligt som på ett allmänt plan genom att leva ett liv i gemenskap med andra istället för var och en för sig. Det twittras vilt, det kommenteras hemska saker om andra på sociala media, det sprids rykten. Människor trakasseras, länder bombas sönder, terrorbrott begås. Någon slår sin fru, andra mobbar en skolkamrat. En kär vän eller släkting insjuknar i en obotlig sjukdom. Trafikolyckor, självmord, ekonomisk kris. Listan på hemska saker som görs mot andra eller som drabbar någon kan göras oändligt lång. Det är lätt att känna sig bedövad av allt mörker i vår värld och känna en hopplöshet inför framtiden - vad kan jag rimligen bidra med?
Vi kan inte få en förklaring till allt som sker - våra hjärnor älskar logik. De kräver logik. Ibland finns det dock inte en logisk förklaring till allt som sker. Det betyder inte att vi skall zona ut och ignorera det som känns jobbigt. I vårt socialdemokratiska samhälle tar vi hand om varandra. Ibland tar vi hand om människor som ursprungligen inte kommer från vårt samhälle. Det spelar ingen roll vem du är - om du behöver hjälp har du rätt att få hjälp. Om du har begått ett brott har du rätt till en opartisk rättegång. Du har rätt till en grundläggande utbildning och har förmånen att få din högskoleutbildning betald. Ingen är, åtminstone i teorin, ovanför någon annan. Det finns dock problem med detta system - vissa får en “tjuvstart” medan andra tvingas simma mot strömmen. Ofta beror problemen på normer som vårt samhälle har utvecklat, medvetet eller undermedvetet. Rasism och könsdiskriminering är två helt irrationella fenomen som är utbredda över hela världen. HBTQ-rörelsen är en annan grupp som kontinuerligt och systematiskt missgynnas, även den globalt. Den gemensamma faktorn är att objektet är annorlunda på ett eller annat sätt. Annorlunda betyder här “inte vit, heterosexuell man”. Jag önskar jag kunde svara på varför utvecklingen har lett till var vi idag står när det kommer till jämlikhet mellan individer men jag kan inte. Jag vill tro att det inte beror på ett behov av att vara först och främst, men samtidigt är det mycket möjligt att det är precis så. Oberoende är det inte något som uppkommit på senare år (även om det uppmärksammats främst på denna sida av millenieskiftet), utan sannolikt något som sakta evolverat sedan tiden då västländerna tog över världen med sina vapen och spred sin kultur till även de mest avlägsna öarna i Oceanien och de tätaste regnskogarna i Afrika och Sydamerika. Det är den förklaring som i mitt huvud låter mest logisk - jag vägrar tro att dessa fenomen skulle vara någon form av grundegenskap i mänskliga samhällen. Människan är bättre än så.
Förändring börjar med en själv, även i detta fall. Vi kan inte påverka hur USA och Nordkorea leker men vi kan i allra högsta grad påverka hur vi behandlar de i vår närhet. Vi kan inte berätta åt Theresa May att Brexit är det dummaste Storbritannien gjort sedan de startade opiumkriget i Asien men vi kan säga till den där killen på krogen att sluta tafsa på sin motvilliga danspartner. Vi kan stå upp för att alla skall känna sig trygga med att vara sig själva och vi kan se till att vi inte är den som sprider rykten om andra. Istället för att mobba vår klasskamrat eller arbetskamrat kan vi inkludera honom/henne i gänget. Vi kan tillsammans skapa en atmosfär där vem som helst kan gå hem ensam mitt i natten utan att känna sig otrygg. Men det går endast om vi tillsammans bestämmer oss för det och inte kompromissar när det kommer till diskriminering av andra, oberoende av typ eller grad. Det är vad jag fått bekräftat under 2017 och något som jag tänker ta med mig in i 2018. Med detta vill jag önska er en God Jul och ett Gott Nytt år!
