Julen 2018

Vad är julfrid? Sann, djup julfrid?

Det närmaste jag någonsin kommit vad jag tror vara äkta julfrid var för ett par år sedan.  Jag hade flyttat hemifrån sedan något år, inte varit i Finland sedan terminsstart. Jag kom hem på kvällen den 22 december och hann inte ens köpa julklappar åt alla. (Med facit på hand kan jag säga att det inte spelade den minsta roll för någon i sällskapet, utom för mig själv.) På julafton gick jag till julkyrkan där jag mötte en massa, lyssnade på South Point Gospel, sjöng traditionella julsånger (Sibelius julvisa finner jag alldeles speciellt vacker och stämningsfull) och lyssnade på prästen. Jag minns att körens version av ”Holy” fick mig att rysa i hela kroppen - liksom varje gång jag hört den. Allt detta ingav ett lugn som höll i sig resten av helgen. Efter kyrkan åkte vi hem och satt, hela familjen, och bara umgicks. Inga datorer, inga distraktioner. Lite lugn musik i bakgrunden, tända ljus. Därefter åt vi tillsammans och delade ut någon enstaka present åt varandra. Inget extravagant, bara måttligt överflöd. Tomtar nämndes knappt. Därefter samma procedur hos pappa. Kvällen avrundades med stillsam läsning. En i det närmaste perfekt jul. Jag har inte upplevt en sådan därefter och inte innan det heller men jag håller utkik och hoppas. Men är det jag kände den julen verkligen julfrid? Jag har en känsla att vi i Västvärlden glömt bort vad frid egentligen känns som och således beror det på vem man frågar. Enligt min moderna västerländska standard tycker jag dock det.

För mig är kärnan i julens budskap att man får tid att umgås med sina nära och kära, uttrycka sin tacksamhet för den gemenskap man är en del av. Kanske bidra med en present om man vet att man kan underlätta vardagen åt någon man älskar eller bara göra honom/henne glad. I min värld handlar julens budskap även om att få en kort paus från alla åtaganden som tär på en i vardagen och få reflektera över ens liv under en kort, men ack så viktig, stund. Det är dock inte vad julen handlar om i dagens samhälle. Julen har korrumperats och blivit en företagens vinstbringare i takt med att det blivit viktigare att få många paket än att umgås med varandra. Förväntansfullt advent har bytts ut mot gräl kring hur många julklappar man skall få och umgänget har bytts ut mot stirrandet på mobiltelefoners skärmar. Istället för att njuta av tiden tillsammans stressar vi över vem som fått mest, hur mycket mat man måste förbereda, oron kring att man inte köpt tillräckligt fina presenter, hetsen som råder i kompisgänget, bilderna på Instagram och Facebook som visar hur fantastiskt alla andra har det. Listan kan göras oändlig.

I en värld som blir allt mer centrerad kring hur mycket man äger glömmer man lätt bort människan av bara farten. Oavsett socioekonomisk status är vi, först och främst, sociala djur som drivs av en primitiv glöd som kräver andras uppskattning för att stanna vid god hälsa. Denna uppskattning borde komma från välmenande gester, uppoffringar, rådgivning etc – normala delar av mänsklig interaktion men som allihop är tecken på uppskattning och att en individ bryr sig om annan. Det borde inte handla om saker, men det är precis vad det gör. Missförstå mig rätt: människan har alltid gillat prylar. De hjälper oss att uttrycka oss kreativt, de fungerar som verktyg, de kan användas för att förmedla ett budskap som måhända är för komplext för att uttryckas i ord. Prylar har definitivt en plats i vad som skapar välbefinnande hos människor. Däremot existerar en väsentlig skillnad mellan prylar som är viktiga för att underlätta våra liv och det överflöd som ses i vartenda västerländskt hem. Denna presenthets är ingalunda specifik för julen – den är konstant året om. Inte bara är den miljömässigt ohållbar utan jag tror även att den kan beskyllas till en del för den ökande mängden psykisk ohälsa som råder i vårt samhälle. Hjärnans belöningssystem går på konstant högvarv när vi får allt fler presenter allt oftare. Vi är vana från en värld där vi är uppkopplade 24/7 att allting skall lösas NU och allt vi vill ha finns inom en armlängds räckhåll (eller en onlinebeställning bort). Vi förväntar oss att få mycket saker och det är det som är själva kärnan i problemet. Belöningssystemet är uppbyggt så, att när det vi vill ha inte erhålls ses en motsatt effekt: bestraffning. Vår utsöndring av neurotransmittorer som får oss att må bra minskar. Alltså mår vi relativt sett dåligt om vi inte får saker. Som att det inte var nog ser vi sedan på sociala media att grannen köpt fler (och dyrare) presenter åt sina barn och mår ännu sämre för att inte gör lika väl ifrån oss.

Vi har rest bort över jul de senaste två åren. Ironiskt nog är även detta privilegierat men må så vara. Oavsett: denna gång var vi i Gambia i Afrika och jag insåg något jag egentligen visste från början. Materiell lycka är inte äkta lycka – den är förfalskad. Den är skapt av oss för att lindra ett symptom (en känsla av otillräcklighet) men har istället skapat nya problem: överflöd, avund och ett behov att hela få mer. Jag besökte en avlägsen by och åt hos en lokal familj som en i mitt resesällskap haft kontakt med. De hade familjen och de övriga byborna. De hade ett uppehälle, de hade tak över huvudet och mat på borden. Barnen fick gå i skola. Elektricitet fanns till de grundläggande behoven. Mobiler fanns men inte personliga sådana. Det fick mig verkligen att öppna ögonen för hur otroligt välställt vi har det hemma, men fick mig även att fundera kring ifall vi tagit det lite för långt? Kanske vi inte behöver allt det vi har, kanske vi nått den punkt där ”mer” i själva verket är mer skadligt än givande? Det får bli tema för en annan text, men är frågor som definitivt är värda att tänka på.

Denna tid på året är det som sagt viktigt att ta ett djupt andetag, fundera var man står i livet. Under de mörka vintermånaderna är det viktigare än någonsin att visa sitt stöd och sin uppskattning åt sina nära och kära. Hjälp en främling. Döm inte, försök att se saker från din motparts perspektiv. Enkla ord att skriva, ack så svåra att i verkligheten leva efter. Men ett liv enligt de orden är ett liv som fylls av inte bara julfrid, utan frid i allmänhet. Det är även nyckeln till att befrias från tvånget att kompensera med ett hav av gåvor som de flesta av oss egentligen skulle kunna leva utan. Med dessa ord vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!