Den förlamande känslan av ångest. Sannolikt har alla ett eget, djupt personligt förhållande med den. Jag förknippar den med en kall, hård knut mitt i bröstet. Den gör att man inte kan andas, den får en att vilja krypa ihop i ett hörn och avskärma sig från världen. En oinbjuden gäst på ens väg mot ens mål.
Människor lär sig inte flyga, men man provar likväl
sina vingar genom hela livet. Jag tror att vi uppnår de bästa versionerna av
oss själva endast när vi formas av de krav våra högsta drömmar utsätter oss
för. Det är ångestfyllt, stressande och vi finner ofta oss själva i situationer
vi överväger att backa från. Fågelungen faller mot döden innan den, befriad,
tar sina första vingslag. Ingen har sagt att det är lätt att uppnå sina drömmar
- om det känns lätt kanske det inte är rätt dröm.
Nästan allt vi upplever kan lära oss någonting. Oavsett
om det är sorg, lycka, förälskelse, stress eller ångest finns det beteenden,
känslor och konsekvenser som vi kan utvärdera och kanske i framtiden komma att
omvärdera. Man måste våga öppna sig själv för vad man verkligen känner och
betrakta helheten: känslan, de faktorer som utlöser den och vad den får oss att
göra.
Jag inser att känslan av ångest inte är permanent. Jag
förstår att den signalerar att jag tänjer på mina gränser, vilket är
exakt vad jag vill göra. Samtidigt tvingar den mig till reflektion över
min egen inställning till livet, min förebådande examen och framtida yrkesliv.
Är min ångest en manifestation av att jag försöker påverka saker som inte är i
min makt att påverka? Innebär den att jag bryr mig för mycket om hur jag
framställs inför andra? Är det möjligt att den signalerar att jag är på fel
väg? Eller är den bara meningslös?
Vi kommer alla att tidvis utsättas för livshändelser
som får oss att tveka. Dessa situationer bör leda till självreflektion. Genom
att hanteras omsorgsfullt kan de framhäva både styrkor och brister i vår
karaktär. Vi måste identifiera dessa och jobba med dem för att uppnå en grad av
självkännedom som ger oss frihet att utvecklas. Aristoteles lär ha sagt att
intelligens är förmågan att underhålla en tanke utan att acceptera den. Jag
skulle säga att vägen till självkännedom kräver modet att underhålla sina
tankar och känslor och lägga ord på varifrån de kommer. Då, och endast då, kan
våra vingar bära och vi kan flyga fria i ordets fulla bemärkelse - och det är
endast i frihet vi kan uppnå vår fulla potential.