Jag tror att den mänskliga hjärnan fungerar som den gör för att göra världen lättare att förstå. Det är jobbigt att behöva tolka alla intryck och att hitta ett sätt att förklara omgivningen på ett sedan tidigare inlärt sätt är på flera plan en smidig lösning. Däremot är världen inte enkel. Ingen fråga har i verkligheten ett binärt svar och ingen lösning gör alla nöjda. Det finns inga mirakelmediciner som skulle få alla sjukdomar att försvinna, det finns inget sätt att stoppa den globala uppvärmingen och få den skada vi redan förorsakat vår planet att läka över en natt. Det kanske låter dystert och det kanske det är men jag finner samtidigt en viss trygghet i det, för om man ser det från en annan synvinkeln betyder det också att var och en av oss i slutändan gör en ganska liten skillnad. Men trots att vi vet att vi kanske inte gör så stor skillnad måste vi ändå tro att vi med gemensamma krafter kan göra världen till ett bättre ställe att leva på, både för de som lever idag och för de som kommer att leva om några hundra år. Det ställer en del krav på oss. Vi måste vara mentalt förberedda på att svåra tider kan uppstå samtidigt som vi jobbar för att förhindra sådana. Vi måste även kunna skilja på vad som är verkliga faror och vad som är illusioner som våra hjärnor skapar.
När jag var i militären hade vi med jämna mellanrum läger, under vilka vi var ute i skogen i en vecka upp till ett par veckor. Varje natt beordrades manskapet att vakta lägerområdet från ”fiender”. Det fanns så klart aldrig några. Vad det gick ut på var i princip att vi skulle ligga i en skyttegrav som vi hade byggt och spana ut i natten efter fiender. Om vi såg en fiende skulle vi slå larm. Men hur skilja på fiende och vän när en bara ser en skugga som rör sig i mörkret? För att tackla detta problem hade vi kodord som vi bad den oidentifierade skuggan berätta. Om skuggan kunde ordet var det okej, om inte betydde det att vi skulle slå larm. Men alla fiender är inte okända för oss och alla vänner är inte bekanta, och ett så binärt tankesätt slår väldigt lätt fel. Hur gör vi när vi möter ett problem som vi inte är mentalt förberedda på? Rent krasst gör vi alla på olika sätt. Den som klarar sig allra bäst är den som inte tappar skallen utan analyserar situationen och gör det som är förknippat med minst risker eller klart mest vinster med den informationen man har för stunden. Det kräver dock ett tränat sinne och erfarenhet för att det skall gå att fatta rimliga och välgrundade beslut ifall en blir tagen på sängen.
Invandring är ett hett ämne i dagens politik, av förståeliga skäl. Det är en svår nöt att knäcka: det som först presenterar sig som en flyktingkris härbärgerar allting från mer eller mindre handfasta frågor som krigsföring, terrorbekämpning, integration i ett nytt samhälle, ekonomi, hälsovård, utbildning och människosmuggling till mer abstrakta begrepp som multikulturalism, globalisering, mänskliga rättigheter, livsåskådning/religion och, tyvärr, rasism. Jag pratade om mentala fallgropar med etiketter tidigare. Nu vill jag återkoppla till det - för att kunna bedöma ett problem som dagens flyktingkris räcker det inte med att man stänger gränserna och konstaterar att muslimer är en fara för vårt västerländska samhälle. Dels stämmer det inte, dels är det att skyffla över problemet på andra. Men det är framför allt inte rätt sätt att hantera problemet eftersom det inte är så problemet ser ut till att börja med. Det att du tycker att muslimer är en fara för det västerländska samhället är inte flyktingarnas problem. Det är ditt problem. En del av att vara mentalt förberedd innebär att man också är påläst och kunnig. För att kunna ta del av debatt på en vuxen, civiliserad nivå måste du vara påläst. Men i dagens läge finns det så mycket skräp på internet att du inte bara måste vara påläst utan rätt påläst.
I huvudbyggnaden vid Uppsala Universitet finns följande citat: ”Att tänka fritt är stort; att tänka rätt är större”. Man kan tycka vad man vill om citatet (själv tycker jag det låter väldigt 1800-tal och det är det väl också) men det finns något att hämta ur det. I dagens värld med alla ”alternativa fakta” är det ännu mer angeläget att man lärt sig ”tänka rätt”. Jag tänker på detta citat på följande sätt: alla kan tänka. Det är något av grundkonceptet med att vara människa - man är en tänkande varelse. ”Cogito, ergo sum” var något som den franske filosofen René Descartes sade redan på 1600-talet. Det är latin för ”Jag tänker, alltså är jag”. ”Cogito” är för övrigt ett ord som vi påträffar i det svenska ordet kognition, det vill säga hur vi uppfattar vår omgivning. Hursomhelst, vi alla föds alltså som tänkande varelser och att tänka är något som sedan formar oss genom hela vårt liv. Våra upplevelser, våra relationer och våra val baseras på våra tankar och vår uppfattning om omgivningen. Men vårt tankesätt formas likväl av våra upplevelser, våra relationer och våra val. Det sker ett ständigt utbyte av tankar mellan olika människor - du behöver bara öppna en bok eller facebook för att ta del av andras tankar. Att tänka fritt är något vi alla kan göra. Men bara för att någon tänker en tanke betyder inte att den är sann. Mänskligheten har gjort fel oerhört många gånger genom historien och kommer att göra fel otaliga gånger till innan vår art dör ut. Den som tänker rätt är dock någon som tagit del av denna historia, utbildat sig och lärt sig att kritiskt granska sina egna och andras tankar. Jag vill inte att vi blandar ihop tanke och åsikt här. Två lika goda tänkare kan komma fram till två fullständigt olika åsikter liksom en god tänkare och en dålig tänkare kan komma fram till samma åsikt. Men det jag förknippar med citatet som står i huvudbyggnaden vid Uppsala Universitet är att det är fullständigt naturligt att människor har olika åsikt - det viktiga är att dessa tänkande varelser har kommit fram till sin åsikt genom att begrunda sina och andras tankar på ett moget sätt. Det innebär dels en kännedom om hur andra byggt upp sin åsikt men även en insikt i egna fördomar brister i ens egen kunskap.
För att återgå till vad jag höll på att skriva om invandring: väldigt många skriver ytterst passionerade inlägg om sitt stöd eller sitt fördömande av flyktingar. Jag tar inte ställning till deras åsikter per se, men det jag vill förmedla med denna text är att åsikter som skrivs i ett passionerat tillstånd (kärlek, ilska, hat, vemod, ångest) tenderar att till sin natur vara irrationella. Åsikter som skrivs efter att dessa starka känslor passerat är däremot mer begrundade och ofta djupare i sitt resonemang. Ibland märker man till och med själv hur skrattretande ens åsikter varit när man väl lugnat ner sig. Efter det fruktansvärda dådet i Åbo såg jag några av mina vänner på Facebook skriva och säga en del saker som jag hoppas de inte menade. Jag såg andra ge sitt stöd åt fullständigt vidriga organisationer genom att visa intresse för evenemang de skapat. Å andra sidan såg jag många visa prov på sann mogenhet, solidaritet och insikt. Insikt om att man inte ska och inte kan dra mer slutsatser om muslimer efter dådet av en liten grupp sjuka muslimska män än vad man kan om finländare efter dådet av en liten grupp sjuka finländska män.
Det är viktigt att inte vara naiv. Men vi behöver inte offra vår mänsklighet på grund av paranoia och fördomar heller. Det finns ca 7 miljarder människor på vår jord. Om vi säger att 1% av jordens befolkning är kriminell (jag har ingen aning om den verkliga andelen kriminella - detta är bara ett tankeexperiment), det vill säga 1 kriminell för varje 99 icke-kriminella, kommer vi fortfarande upp i 70 miljoner kriminella. Jag är helt övertygad om att vi har en i stort sätt lika hög andel kriminella oberoende vilket samhälle vi tittar på. Det är klart att vi ser skillnader ifall vi zoomar in på specifika delar av ett samhälle (t.ex. fast anställda jämfört med långtidsarbetslösa) men på befolkningsnivå tror jag att vi har ganska lika andel kriminella oberoende vilken befolkning vi tittar på. Om vi fortsätter med att räkna att 1% av jordens befolkning är kriminell innebär det att om Sverige tar in 200 000 flyktingar innebär det rimligtvis att ca 2 000 av dessa kommer att vara kriminella, även efter alla granskningar som görs. Min poäng är att det är direkt naivt att påstå att det inte finns problem med att ta in 200 000 människor i ett land. Det är förbannat svårt i verkligheten. De måste integreras i ett samhälle som är fullständigt annorlunda än det de är vana att leva i, de måste få en levnadsstandard som är värdig och de måste tas om han även vad gäller hälso- och sjukvård samt utbildning. ”Lokalbefolkningen” måste inse att dessa människor är inte annorlunda än oss i grund och botten, även om vi kanske gör saker på olika sätt. Vi har samma grundbehov men våra strategier för att förse oss med dessa kan variera, liksom våra definitioner av dem. Slutligen får vi inte blunda för de 2 000 nya kriminella vi tagit in. Denna grupp är extra viktig, faktiskt. Som vi sett är många i vårt privilegierade, västerländska samhälle väldigt snabba med att dra slutsatser om hela samhällsgrupper utifrån vad en enda individ gör. Här kommer det jag talade om innan, att vara mentalt förberedd, in. Vi vet att en del av de som kommit är kriminella. Vi vet att det är en mycket liten andel av de som kommit som är det - om Sverige tagit in 2 000 kriminella kan man ju svänga på det: de har tagit in 198 000 icke-kriminella! Vi vet också att invandrarfientliga rörelser kommer att göra allt i sin makt att hänga ut alla flyktingar baserat på vad denna grupp av kriminella flyktingar gör. Slutligen har vi alla läst historia och vi kommer ihåg hur sjukt och surrealistiskt 1940-talets Tyskland låter. Vi är dessvärre inte så långt därifrån om vi börjar hänga ut alla muslimer utgående från fruktansvärda dåd som begås av några få och om vi börjar bestraffa den stora mängd oskyldiga baserat på denna grupps handlingar.
Jag skall försöka sammanfatta min text någorlunda kort. För det första: problem är aldrig så lätta att lösa som din hjärna vill få dig att tro. Din hjärna är lat. Om du inser det har du kommit en lång bit på vägen. För det andra: folk kommer alltid att vara av olika åsikt. Det är dock viktigt att man har kommit fram till sin åsikt baserat på äkta fakta och genom att begrunda sina egna och andras tankar i lugn och ro. I en värld full av alternativa kunskapskällor är detta extra viktigt. Fatta aldrig heller beslut baserat på känsla. För det tredje: var inte naiv, men var inte heller fördomsfull. Tänk igenom vad du säger samt hur det låter och hur det kan uppfattas. Det är min tro att vi genom att vara medvetna om vilka potentiella problem och svårigheter som kan uppstå även kan komma på metoder för att förhindra dem från att verkligen göra det. Men det kräver att vi alla investerar tillräckligt i oss själva och är villiga att hjälpa våra medmänniskor när den dagen kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar